Motion till ombudsmötet 1998:524 av Hans-Olof Andrén om kyrkoherdens nyckelroll och ledarskapsutveckling

Ombudsmötet OMot 1998:524

Kyrkoherden har en mycket viktig roll i Svenska kyrkan. Som andlig ledare, chef och arbetsledare, beslutsfattare i kyrkoråd, ensam beslutande i vissa frågor, och som ansvarig för övergripande samordning och tillsyn, innehar kyrkoherden nyckelrollen i församling och pastorat.

Uppgiften att vara kyrkoherde är krävande. Ibland ifrågasätts om uppgiften överhuvud är möjlig att utföra på ett bra sätt (Stålhammar: Att vara kyrkoherde - en (o)möjlig uppgift?). Kyrkoherdarnas arbetsvillkor har nyligen studerats av Per Hansson (Tro och Tanke 1996:1). En tydligare kyrkoherderoll (förbättrat regelsystem) och bredare kunskaper (vidgad utbildning) framstod som önskvärda.

Hur skall vi kunna försörja Svenska kyrkan med goda kyrkoherdar? Svenska kyrkans struktur med många små pastorat gör att en stor del av prästtjänsterna i pastoraten är kyrkoherdetjänster (i Göteborgs stift nästan 40%). Genom att varje kyrkoherde tidigare varit komminister, kanske under halva sin yrkesverksamma tid, kommer huvuddelen av prästerna att bli befordrade till kyrkoherdar. En genomgång av 1998 års Matrikel för Svenska kyrkan visar, att av de pensionerade pastoratsprästerna i Göteborgs stift var ca 80% befordrade (de allra flesta till kyrkoherdar, ett litet fåtal till biskopar, direktorer och 1:e stiftsadjunkter). Ungefär samma andel pensionerades som kyrkoherdar (motsv.) i Skara stift, medan i Stockholms stift (med sina stora pastorat) drygt hälften av pastoratsprästerna pensionerades som kyrkoherdar (motsv.).

Två frågor inställer sig: Finns det så många chefsämnen bland prästerskapet? Och vilken utbildning får dessa?

Den första frågan har mig veterligt inte undersökts. Jag har sett uppgiften, att man inom näringslivet räknar med att var tionde person passar till chef. Frågan bör vara grundläggande för de pastoratsregleringar som snart måste ske. Hur stora måste de minsta pastoraten vara, för att det totala antalet kyrkoherdetjänster skall bli sådant att det är möjligt att rekrytera goda chefsämnen till dessa? Denna fråga bör belysas genom en studie inom SFRV, utförd exempelvis av forskningsrådet. Detta bör ges SFRV:s styrelse till känna.

Utbildningen inför kyrkoherdeuppdraget avser således en majoritet av prästerskapet, idag en stor majoritet i många stift. Bör därför ledarskapsutbildning påbörjas redan vid pastoralinstituten, med sådana moment som formulering av mål, utveckling av arbetslag och förändringsarbete? Eller bör en obligatorisk fortbildning krävas av (så gott som) alla präster? Dessa frågor bör studeras inom SFRV, lämpligen av utbildningsnämnden. Detta bör ges SFRV:s styrelse till känna.

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att ombudsmötet som sin mening ger stiftelsens styrelse till känna vad som i motionen anförts om chefsämnen bland prästerskapet och ledarskapsutbildning av präster.

Göteborg den 17 juni 1998

Hans-Olof Andrén